Påsken i Vejbystrand 2022

Jag minns faktiskt inte när jag först började fira påsken på Bjärehalvön, men jag misstänker att det var för ungefär 25 år sedan. Meteorologiskt började 2022 års upplaga kyligt med tjock dimma och vintriga temperaturer, framförallt på Skärtorsdagen och fram till sen eftermiddag på Långfredagen. Men sedan vände det och när solen väl skingrat molnen, tittade även en härligt stor fullmåne fram. Bilden är från Förslövs kyrka, en liten bit från Vejbystrand.

Vejbystrand Illustrerad

En ny serie illustrationer inspirerade av livet i Vejbystrand är på gång. Ungefär samma stil och format (stående) som första serien. Den nya skiljer sig lite genom att några av motiven är inspirerade av arkivbilder som lyfter fram gamla tider i byn.

Illustrationer Vejbystrand

Charlotte och jag har sedan i höstas, lite till och från, jobbat med att ta fram en serie illustrationer som visar några av våra favoritvyer i Vejbystrand. Illustrationerna är printade på åldersbeständiga papper från Lessebo Bruk i Småland och har yttermått 30 x 40 cm.

Samtliga nio finns på Restaurang Strandhugget i Vejbystrand. Både uppsatta på väggarna och som man kan köpa i kraftiga kuvert som ligger på bordet vid entrén. Dom kostar 250:-/st och betalas med Swish. Skriv “Strandhugget” när ni swishar.

Det här är andra inspirationsfilmen som Charlotte och jag producerade i slutet på förra sommaren. Här besöker fyra glada tjejer några av alla fina ställen på Bjäre: Sandgårdens Skafferi, Vejby IF:s padelbana, Vejby Vingård och Bjäre Fisk & Skaldjur.

Första av serie korta inspirationsfilmer beställda av Ängelholms Näringsliv AB och som Charlotte och jag producerade tidigt förra hösten.

Jag älskar väder. Och här på Bjärehalvön har vi alltid omväxlande väder. Det uppstår något magiskt med lanskapet när kylan lägger sig över Skälderviken. Inte minst när vågorna fryser och skapar vackra skulpturala skärvor runt stenarna. Skärvorna är tjocka men inte svåra att få loss. Men de är tunga som glas.

Även hamnen i Vejbystrand är frusen nu och när man går på högarna med den annars så blöta och svampiga tången längs strandlinjen, knastrar det ljudligt men jag sjunker bara några få millimeter.

Fascinerar mig hur stor meteorologisk skillnad det kan vara mellan Vejbystrand och Malmö, trots att det relativt korta avståndet fågelvägen.

Det känns som det var länge sedan vi fick snö här i Vejbystrand. Det här är i och för sig min första vinter byn, men jag minns för många år sedan, kanske i början av 2000-talet som det kom rejält med snö. Under flera säsonger jobbade jag i Riksgränsen, en liten skidort med gamla anor i nordvästra Lappland, precis intill gränsen till Norge. Där var det inte ovanligt att vi i början av säsongen hade runt 3 meter med snö i drivorna. När malmtågen dundrade förbi Riksgränsen längs malmbanan på väg till eller från hamnstaden Narvik, yrde snöröken högt och länge på båda sidor av rälsen. Jag blir alltid glad när jag ser  snö, det påminner mig om “riktiga” vintrar. Så jag hoppas att det kommer mera!

Om någon undrar vad jag gör därute bland stenarna, finns förklaringen här.

 

Här kommer en kortfilm som jag jobbat med ett par månader. Den har gått igenom flera iterationer, men nu känns den ganska lagom i både längd och innehåll.

I grund är filmen en kärleksförklaring till Bjärekustens magiska miljöer. Men filmen bjuder också på några av mina personliga reflektioner om året som gått och varför flytten till just Vejbystrand kommit att hjälpa mig handskas med turbulensen som världen plågas av just nu.

Jul i Vejbystrand

Att det nalkas jul här i Vejbystrand ser man lite var stans. De flesta åretruntboende har pyntat med ljus eller stjärnor och några har ganska avancerade arrangemang. Jag har gått runt i byn och kommer att dokumentera fler hus och tomter dom närmaste veckorna. Jag samlar de juliga bilderna här.

Höst i Vejbystrand

Oj, upptäckte att jag inte uppdaterat sidan sedan augusti. Tog den här bilden tidiagre idag. Vart tog sensommaren och hösten vägen, egentligen? Nu är det ju officiellt vinter här i Sverige, men än hänger de flesta färggranna höstlöven kvar. Om några veckor försvinner dom och vi går in i en färglös period. Men, om mindre än två månader, vänder det och vi kan pusta ut och se fram emot ljusare tider igen.

Segling

Från helgens seglartävlingar i klassen 505 här i Vejbystrand. Blåsigt och vackert.

Det här är en film som jag producerat om och med unga men otroligt duktiga keramikern Andrea Karlsson. Hon bor i föräldrahemmet på Hökvägen 12b här i Vejbystrand där både hennes verkstad och finfina butik finns. Kan varmt rekommendera ett besök där.

Jag har länge brunnit för film som ytterligare ett sätt att dokumentera och föreviga intressant platser, händelser och framförallt, människor. Jag har producerat många korta (kommersiella och redaktionella) filmer som försöker fånga essensen eller själen i subjektet utan att bli för “reklamig” och ytlig. Det är en balansgång, såklart.

Behöver du en film om din verksamhet? Hör av dig så tar vi ett förutsättningslöst samtal om din story! Kontakta mig här:
joakim@vejbybaby.se eller ring: 0709404919!

Vejby Vingård

Den här filmade jag i juli någon gång hos Jeppe på hans Vingård här i Vejbystrand. Jag skall villigt erkänna att jag inte kan överdrivet mycket om vin. Mina smaklökar och tunga är nog lite för trubbiga. Men en sann entusiast känner jag igen direkt. Och Mr Appelin är en klassisk entusiast; det syns på långa vägar hur mycket karln brinner för sitt hantverk och för att inspirera andra att uppleva en del av allt glädje han får av att vara vinproducent i Bjäre. Har du besökt Vejby Vingård så vet du exakt vad jag talar om här. Om du inte besökt gården, gör det! Klicka här för att komma till Jeppes och vingårdens hemsida. Där kan du boka en mycket unik och inspirerande vinprovning.

Boken-Ögonblick från Vejbystrand

Nya boken “Ögonblick från Vejbystrand” kan du beställa genom att betala 200:-/bok till Swish: 123 441 51 88

Om du bor i Vejbystrand eller Magnarp, levereras boken samma dag eller dagen efter att betalningen mottagits. Annars tillkommer porto.

Du kan också köpa “Ögonblick från Vejbystrand” på följande fina ställen i Vejbystrand:

Lite info om boken:
• Utgiven april 2020
• Hårt omslag
• 100 sidor
• Illustrerad karta
• Format: 20 x 20 cm
• Inslagen i skyddsplast

Vejby Baby Får på Allmänning

Det är inte utan att man känner sig lite extra privilegierad i dessa tider. Att få möta våren i Vejbystrand är alltid en ynnest. Inte minst i år. På bara några veckor har benämningen “glesbygd” fått en väldigt positiv klang. Jag omfamnar det småskaliga helhjärtat. Det är svårt men jag försöker hålla nyheterna på lite lagom avstånd.

Alla dramatiska rubriker dränerar.

Eländes elände, sa alltid min gamla moster när katastrofen varit framme någonstans i världen – som t ex just nu i dom till bristningsgränsen fyllda flyktinglägren på grekiska ön Lesbos, en plats där sjukvården är mer eller mindre obefintlig och risken för smitthärd är överhängande.

En stor del av jordens befolkning känner just nu en oerhörd osäkerhet inför framtiden. Många hade det redan rejält tufft innan och kan förmodligen inte alls begripa hur de skall mäkta med ytterligare bördor.

Igår tog vi en lång promenade längs stranden och avslutade med att hälsa på tre fluffiga och helt bekymmerslösa får i en av byns mindre allmänningar. Mötet gav lite respit från rapporterna om tragedierna i Bergamo, Madrid och New York.

Än så länge lever vi skyddade här i Vejby och hoppas innerligt att mardrömmen snart skall vara över.

Var rädda om er!

Sommartider

Sommartid, ja. Det var kyligt men stilla, klart och soligt när jag slog upp ögonen denna söndagsmorgon. Trodde först att jag hade sovit längre än vanligt. Av någon anledning mindes jag att det var just inatt som det var dags att ställa fram klockan till sommartid igen. Skönt med ljuset. Man får väl omfamna varje glädjegnutta.

Blommorna hittade jag häromdagen under en strandpromenade till Lervik. Helt plötsligt dök dom bara upp, som en ö mitt i det torra, gråa gräset.

Lillpop

Förutom det exceptionellt fina om än aningen kyliga vårvädret vi har just nu här i Vejbystrand (och annorstädes), hovrar förfärligt tunga, mörka moln ovanför oss just nu. Jag tycker att det blir svårare och svårare att skönja en ljus framtid. Stefan Löfvén & Co försöker inge oss att läget är under kontroll, att Sverige kommer att klara krisen med god marginal om vi bara håller avstånd till varandra och inte umgås med mormor.

I gårdagkvällens tal kom det inte fram någon information alls om hur vi småföretagare skall finansiera vår överlevnad utan att samtidigt tvingas gräva en avgrundsdjup grop att så småningom ramla ner i. Bankerna lånar gärna ut lite cash, bara om man är beredd på att skriva under sin egen ekonomiska “harikari”.

En kall och krämig pinne till räddningen!

Det finns dock små ljusglimtar att ta till vara på, trösta sig med och njuta av i dessa märkliga tider. Att till exempel unna sig en gräddglass varje dag är väl inte för mycket att begära?

Detta är nog lite kontroversiellt och kanske till och med sedd som blasfemiskt, men jag äter faktiskt pinnglass året om. Men inte vilket pinnglass som helst. I vår familj är det pinnglassens okrönta prins, Lillpop som förträffliga Engelholms Glass tillverkar, som gäller.

Det råder visserligen delade meningar om det är vanilj- eller päronsmak som är godast. Min inställning är att det går att behålla harmonin i familjen genom att varva smakerna. Det viktigast är ändå att det alltid finns en låda i frysen när suget efter en Lillpop smyger på och blir nästan övermäktig.

Den outtalade regeln i vår familj är att den som tar sista glasspinnen också tar ansvar för att glassförrådet fylls på igen. Detta så att ingen drabbas när man behöver trösta sig lite men ICA Vågen redan hunnit stänga.

Och om någon från Vågen läser detta, hoppas jag att ni fortsätter att ha god framförhållning vad gäller tillgången till vår favoritpinnglass. För även om toapapper är viktig, blir den nuvarande tumultartade tillvaron inte alls lika lätt att tampas med om vi inte lite då och då kan räkna med att trösta oss med en krispig och krämig Lillpop.

Illustrationen med Lillpop: © Engelholms Glass AB
Länk till en lite skakig film som företaget producerat om glasstillverkningen.

Qigong

Här kommer några enkla men effektiva Qigong- övningar. Dom är främst för dig som jobbar hemifrån, saknar gymet och kanske känner dig lite stel. Garanterar att du känner dig piggare efteråt!

Coronaviruset

Det är inte klokt så upp och nedvänd livet kan bli – och det på rekordkort tid. Minns att efter 9/11 var vi lite oroliga att sätta sig i ett plan och flyga iväg längre sträckor. Men det var inte värre än att familjen bara några veckor senare flög till Phuket och bodde i ett höghus med vår då tio månader gamla dotter Elle. Då resonerade jag att sannolikheten för fler terrordåd var försumbar, åtminstone på vår lilla strand i Thailand.

Eftersom terrorattackerna hade utförts av män från Mellanöstern, var det många som under en tid misstänkliggjorde alla från den delen av världen. Vilket var en både pinsamt onyanserad och diskriminerande människosyn och som jag tror bidragit till senare års framgång för populistiska rörelser och politiska partier och den bisarra normaliseringen av rasistiska åsikter och allmänna främlingsfientlighet.

När medierna började rapportera om utbrottet av coronaviruset i Wuhan i Kina, befann vi oss i sluttampen av vår vistelse i vietnamesiska kuststaden Da Nang. Där fanns mest Sydkoreanska turister men också en hel del bussgrupper från framförallt södra Kina (som Vietnam gränsar till i norr.)

Efter tio härliga dagar med familjen i Bangkok, bar det sedan iväg till södra Spanien och nya äventyr. Det var först efter några veckor i Málaga som vi började läsa om viruset spridning till andra delar av Kina och att det även fått fäste utanför landets gränser. Att coronaviruset skulle komma till våra mysiga, historiska kvarter kändes väldigt, väldigt långt borta.

I början av januari skiner solen i stort sett dagligen längs Costa del Sol och temperaturen ligger någonstans runt behagliga +20C. Det var inte så många turister i Málaga – inte jämfört med t ex Barcelona eller Madrid – och vi såg bara några få klungor med asiatiska turister. Utan att utveckla tankarna så mycket mer, funderade vi ändå på var dom kom ifrån. Var dom möjligtvis från Kina? Kanske till och med från Wuhan? Visste dom om det som hände hemmavid?

Lika lite som jag förstår varför folk just nu hamstrar balar med toapapper, begriper jag varför en del är så snabba att peka finger, identifiera en syndabock att rikta skulden mot. Vad hjälper det? Blir vi friskare snabbare om vi kan skuldbelägga? Tillför konspirationsteorier något positivt? Har vi inte lärt oss att det bara blir värre när vi riktar fokus bakåt och inte framåt? Det verkar inte så och jag kan bli orolig när jag tänker på hur tongångarna går hemma i stugorna där man redan tidigare var proppfull av fördomar och ensidigt tänk. Med coronaviruset är precis alla potentiella smittobärare. Så det vore väl tragiskt om vi i det här läget la ner energi på att utpeka hackkycklingar.

Jag anlände Vejbystrand från Málaga i mitten av februari och Charlotte några veckor senare. Det kändes väldigt skönt att landa i lugnet och efter 5 månader på resande fot, ofta släpande på otympliga resväskor, såg vi verkligen fram emot att borsta av oss resdammet och leva en förhållandevis lågmäld tillvaro. Och medan jag skrev texter och valde bilder till nya boken “Ögonblick från Vejbystrand”, skulle Charlotte jobba med sina populära hotell– och resesajter. En ganska idylliska tillvaro att möta våren i, tänkte vi.

Därifrån jag sitter och skriver dessa rader, innanför ett litet, spröjsat fönster, finns en vildvuxen äng som i byn kallas Allmänningen och som sannolikt sett likadan ut i tiotusentals år. Kanske längre. Det finns något tröstande i den tanken. Att även om den här eller någon framtida virus avslutar vår arts tid på jorden, kommer det vackra landskapet längs Skälderviken att leva vidare i ytterligare tiotusentals år – och förmodligen må mycket bättre utan oss.